Min himmel är ett viskande, kroppsvarmt hav.

"En signal till.
- Ja, det är Isak.
Hans röst är precis så mörk som den var förut.
- Jo, hej det är jag. Minou.
- Åh, hej.
- Du låter besviken.
- Du låter full.
Varför ska människor alltid påpeka sådant? Kommentaren gör mig ledsen. Jag får en impuls att lägga på. Avsluta samtalet medan jag har min värdighet kvar. Men jag kan inte låta bli att säga:
- Touché.
- Kanske det.
Vi är tysta en stund. Jag hör att han också lyssnar på Smiths. >>Panic>>. Vilket sammanträffande. Det var jag som introducerade honom för Smiths.
Känns fel att han får ha kvar dem när jag inte får ha kvar honom."
 
 
"- Kan kärleken finnas och sen bara försvinna? Har den i så fall någonsin funnits? Och om den kan försvinna, när hände det exakt? Eller om det fick successivt, när gick den över till att bli likgiltighet eller ingenting?
Kanske är kärlek bara dopamin, en sån där signalsubstans i hjärnan? Har ditt dopamin tagit slut?"
 
Hål i huvudet - Jenny Jägerfeld

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback